Koreanska gubbar med iphones

En vanlig syn en lördagskväll i Stockholm: en kille i 20-årsåldern, sittandes i en trappa utanför en bar, lite halvfull med en cigg i munnen samtidigt som han skriver sms med sin iphone. 

I vissa fall kanske du kan lägga till 30 år.

Här i Seoul kan du lägga till 50 år. Inga konstigheter! 

Koreansk filmkväll på tema plastikoperationer

I torsdags ordnade våra koreanska faddrar en film-kväll för alla utytesstudenter här på skolan. Det vi hemma i Sverige inte har någon aning om är att Koreansk film, drama-serier och pop-musik är oerhört populärt här i Asien. Det är inte ovanligt att utbytesstudenter kommer hit från andra delar av asien eftersom de har ett intresse för koreansk musik, film eller tv-serier. På samma sätt som många svenskar drömmer om USA eftersom vi ser mycket amerikansk film.

Filmen vi såg är en komedi som handlar om en "ful", tjock tjej, som jobbar som den riktiga sångaren bakom en populär artist som dansar och mimar till playback på scen. Hon är kär i managern men är övertygad om att hon aldrig kommer att kunna få honom och bestämmer sig för att ändra sitt liv genom att gå till en plastik-kirurg. Efter en mängd operationer och en del träning kommer hon ut ur kliniken som en ny, vacker person som får varenda kille på gatan att stanna till. Hon lyckas få en ny karriär med samma manager, som inte längre känner igen henne. Hon lanseras sin nya artistkarriär som den "naturliga skönheten" men det dröjer inte länge innan sanningen kommer ut om hennes tidigare jag. Vilket i filmen gör henne ännu mer populär efter att hon tillkännager att hon tidigare var den fula tjejen som fick sjunga i bakgrunden.  


Många kanske förväntar sig att det är här det ska komma en vändning i filmen på västerländskt manér om att skönhet inte är allt och att man inte behöver operera sig för att bli populär. Men den vändningen kommer aldrig och istället visar den sista scenen huvudrollens bästa tjejkompis, som är något överviktig, besöka samma klinik för en "total make-over".  


Var filmen sponsrad av en plasik-klinik? Eller kanske det skulle föreställa en parodi på temat plastikoperationer. Om så var fallet var det inte direkt övertydligt.  


Trots några skratt kvarstår den moraliska frågan eftersom plastikoperationer är väldigt populära här. En koreansk fadder i min grupp berättade att hon har fem tjej-kompisar som har gjort plastikoperationer, i ansiktet! Det känns väldigt svårt att smälta att unga tjejer, som uppenbarligen inte gör det för att få bort rynkor, känner att de behöver operera sig.  

Dags att börja plugga?

Efter en helg utan plugg kanske det börjar bli dags.  Nu är det en månad kvar till mitt-termins tentorna sätter igång. I alla fem kurser samtidigt. Jag som är van vid att tenta en kurs i taget!

Heldag med våra faddrar

Idag har vi varit i ett traditionellt område av Seoul med våra fadder-grupp, där åt vi lunch tillsammans och några av oss provade på koreanska folkdräkter som man kunde går runt i ett tag på området. 

Efteråt gick vi till en av de kända shoppinggatorna och slutade sedan dagen på ett populärt koreanskt café. 

Glass, frukt och koreanska sötsaker. 

Här kan kärlekspar skriva sina anteckningar och sätta upp i ett träd inne på cafét. Man kunde även lämna ett kärleks-brev i en brevlåda vid ingången som cafét sedan postar efter exakt 100 dagar. Kanske inte lika kul om förhållandet tagit slut under den tiden... 

Shopping kl. 11 efter en utekväll

Igår hade vi en välkomstfest för oss utbytesstudenter som tillhör College of Business. Det började på en bar/klubb med lite tävlingar.. ölhävning, dans och lotteri. Jag vann inget och var definitivt inte med i någon ölhävar-tävlning. Vid 11 gick vi vidare till en av de största klubbarna här i Seoul. Och när något är stort här är det ju oftast ganska mycket större än något i Sverige.  Vi var nog där alldeles för tidigit men hade kul ändå. Mina kompisar blev lite trötta vid ett-tiden och när vi skulle gå var kön till garderoben säkert minst 100 meter lång. Kanske idé att öppna fler garderober? Och börja gå ut lite senare, så att man inte börjar bli trött när alla koreaner uppenbarligen går ut...

Jag och min fadder

Det kan vara ganska svårt att få en taxi-chaufför att köra en hem här. De är väldigt kräsna med sina kunder och gillar inte att köra upp i de öde bergen där vår skola och våra studentkorridorer ligger. Strategin: hoppa in allihop i bilen på en gång så att det blir väldigt jobbigt för honom att be oss hoppa ut igen och lämna fram adresslappen skriven med det koreanska alfabetet (eftersom taxi-chaufförer inte pratar engelska) och låtsas som om man inte fattar. Funkade igår i alla fall. Avlägset och avlägset, vår skola ligger precis i utkanten av stan, men det tar ändå kanske 30 minuter att köra hit från downtown. Men det finns nämligen inga kunder att ta med tillbaka härifrån, och eftersom de taxi-chaufförer är bland de mest lågavlönade här i Korea kan man kanske inte dömma dem för det.

I taxin på vägen hem bestämde vi oss för att ta en shopping/sightseeing-tur dagen efter, klockan 11! Var inte sådär jätte-pigg på det måste jag säga. Men det gick hyfsat bra att komma upp ur sängen på morgonen och vi hade en väldigt trevlig dag. Även fast vi fastnade två timmar på ett Starbucks, istället för den inplanerade sightseeingen, för lite skvaller om vad som hände igår... Kan tyvärr inte nämna något här, man vet ju aldrig vem som läser.

Naemdemun market, här finns allt möjligt... päls, skinnjackor, halsdukar, solglasögon och klänningar.

Gulliga skor 

Härligt med lite påskliljor

Ibland kan man ju se en polisvan eller två runt plattan i Stockholm, här har de bussar. Och det var inte en eller två utan 9 på raden. Vet inte varför de var där, kanske någon demonstration eller liknande. Men inget vi märke av. 

Staty av kung Sejoung på paradgatan framför palatset (där vi bland annat var  på vår city-tour förr-förra veckan.) 

Här, något som skulle kunna vara ett normal-stort höghus i Stockholm. Miniatyr-hus i Seoul. Men det är faktiskt ganska blandat här med höga och mindre hus, så det är ingen ovanlig syn. 

Koreaner gillar öppenbarligen att shoppa på lördagar. Vi var inte ensamma på stan, eller i tunnbelbanan... 

Kärlek och oväntat sovsällskap

Igårkväll satt vi tjejer och gick igenom vad som egentligen hände i helgen på Membership Training.  MT var ... MT, det finns inget bättre sätt att sammanfatta det. Det går inte att förneka att det var en upplevelse att spendera helgen i ett hus mitt ute i ingenstans tillsammans med 100 andra utbytesstudenter och koreanska faddrar med ett överflöd av soju, öl och karaoke där alla sedan förväntades sova i samma, trånga rum utspridda på golvet.

Jag hade en känsla av att vi efter den här helgen verkligen skulle komma varandra närmare, på gott och ont... Men det var faktiskt bara positivt. Visst var det någon som kanske hade fått i sig lite mycket. En kille hoppade fram som gubben ur lådan och shakade loss, med något sjukt överdrivet danssteg, inför varenda person på dansgolvet. Jag var tvungen att hålla mig för skratt när minnet dök upp igen när jag såg honom i affären igår. En annan kille som verkligen inte heller gick att missa vinglade omkring i stora cirklar, som om han vilken stund som helst skulle falla omkull. Och jag tänkte för mig själv - honom skall jag verkligen undvika resten av kvällen.

Men det var inte bara de som drack lite för mycket som utmärkte sig, det var även lite kärlek som spirade i huset enligt mina tjejkompisar. Och dagen efter kunde de se en av utbytesstudenterna som gick hem hand i hand med en av koreanerna. Väldigt gulligt.

Eller ja, det här med att komma varandra närmare var ju faktiskt mer bokstavligt än jag hade tänkt mig. Samma sak gällde för mina tjejkompisar. Nadine från Tyskland hade vaknat mitt i natten med en snarkande kille på sin kudde. Hon petade lite lätt på honom "What are you doing on my pillow?" varpå han grymtade något på ett obestämt språk och vände sig om. Hortance från Frankrike vaknade förvånat upp ihoptryckt mellan två, okända killar som garanterat inte var där när hon gick och la sig.

Så vem hade då jag sovit bredvid hela natten? Dagen efter hörde jag en grymtning från täcket bredvid, och självklart poppar huvudet på den dyngraka killen som jag lovat mig själv att undvika från kvällen innan...

Solsken över campus

Utsikten på väg till morgonens lektion. 

Seoul National University ligger uppe i bergen och är omgivet av bergstoppar. 

Om någon månad när löven kommer och det börjar blomma kommer det bli ännu vackrare.  

Det är skillnad på folk och folk. Om man är graduate student får man bo här i de nybyggda studentrummen. Här finns även en matsal som brukar ha god mat. De serverar två måltider till frukost, lunch och middag för mellan 15-30 kr. Och om man inte känner för det finns det fler restauranger runt omkring över hela campus. 

På väg hem till mig

Här bor jag i ett av de äldsta husen eftersom jag räknas som en undergraduate student. 

 

Om jag ska ner på stan tar jag bussen härifrån mig till tunnelbanan. 

Kvällen vi dansade till karaoke-maskinen

Nu har jag avklarat  "Membership Training", den koreanska versionen av nollning/inspark.Vi åkte 2 timmar med tunnelbanan från Seoul ut på landsbygden till ett hus med två våningar, utan några möbler förutom hyllor att ställa skorna på.  Det här med att vi skulle ha några sängar eller några mindre rum att sova i var alltså inget att tänka på. Så långt stämde ryktena.

Först började vi med lekar, det var allt från charader, till att springa/hoppa med ena benet ihopknutet med en kompis, skicka lökringar laget runt på tid genom att trä dom på ett tunt chokladpinne-kex man hade i munnen. Och mycket mer. Vår grupp vann en delad förstaplats med en annan grupp och fick en drinkblandning på soju!

Florian från Frankrike med den eftertraktade drinkblaningen, som jag sedan hittade oöppnad bakom mig morgonen därpå. Så trots att vi kämpat så hårt var det alltså ingen som kom ihåg att öppna den. Inte för att vi desperat behövde mer soju att dricka, för det fanns det gott om. Men det kanske hade varit godare än de drinkblandningar med Gatorade och soju som blandades på slutet av kvällen då allt annat att blanda med var slut. 

"Chicken Fight" för att avgöra tredjeplatsen, två killar med foten uppe vid knät skulle alltså hoppa runt varandra för att försöka knuffa undan den andre. 

Efter att tävlingen var avgjord var det dags för grillning, utomhus... Och nej, det är inte varmt här än. Det kan vara varmt på dagarna när det är soligt, men inte igår, och definitivt inte igår kväll. 

Men maten var god och jag var hyfsat välklädd!

Väl inomhus i värmen igen kom karaoke-maskinen fram....

Nadine från Tyskland och Anais från Frankrike

Kvällen bjöd på en del klassiska scener. Bl.a. var det en korensk kille som kom upp, bugade sig en gång och tackade på koreanska innan han började sjunga, i mitten av sången och två gånger på slutet. Han skrålade med inlevelse till "I don't wanna miss a thing" med Aerosmith eftersom han kunde hela låttexten utantill samtidigt som han då och då hällde i sig lite mer soju och höll om tv:en, antagligen för att inte trilla omkull. 

Två koreanska tjejer dansar och sjunger till en koreanska pop-låt. Vi utbytesstudenter sitter fortfarande lite stelt runtomkring. 

"I believe I can fly"... ni kan ju föreställa er stämningen. 

Efter att de flesta fått i sig något glas soju och fått upp kroppstemperaturen efter middagen sjöng de flesta med i karaoken. Och till den klassiskt dåliga karaoke-bakgrundsmusiken började rummet förvandlas till ett dansgolv. Som tur var var det någon som kom på den goda idén att lite senare ta fram en riktig stereo med ordentlig musik så vi kunde dansa några timmar till. Eller ja, musiken stängde ner ungefär var 30:e sekund de första 20 minutrarna. Men alla var på tillräckligt gott humör vid det laget för att inte ge upp och till slut började musiken fungera. 

Jag träffade två killar till från Sverige (förutom Filip som jag redan träffat i veckan), en tjej från Norge och en tjej från Danmark. Så jag är inte den enda skandinaviern här. 

När det så väl var dags att sova kunde man bege sig till rummet på våningen ovanför. Som sagt fanns det inga madrasser eller kuddar, men det fanns täcken (men självklart inte till alla). Jag lyckades hur som helst få ett täcke jag kunde rulla ihop mig i på en liten plats mellan de andra 70 studenterna i rummet. Som tur är har husen här golvvärme. 

Morgonen därpå var strålande vacker, men ruggigt kall. De flesta begav sig hemåt vid 7-8 tiden för att kunna få lite sömn hemma i sina egna sängar. Det är sällan det är så skönt med en varm dusch, rena mjukiskläder och en varm säng som efter en natt sovandes i gårdagens kläder på ett golv. 

Första skolveckan avklarad - äntligen helg!

Ja, inte för att jag kan säga att veckan varit speciellt utmattade. Men är det inte alltid trevligt med helg? Speciellt en solig fredag som denna råkar vara här i Seoul, och det efter en hel veckas regn och blåst. Jag har haft introduktion i alla kurser som jag ska läsa här under terminen men jag har inget jag behöver läsa eller plugga på förrän nästa vecka. Känns skönt med en mjuk start, jag var helt enkelt inte mentalt redo för läxor den här veckan.

Här läser man alla kurser parallellt, ungefär som på gymnasiet. Närvaro är viktigt och man har läxor och uppgifter från lektion till lektion. Dessutom har jag bara behövt köpa en kursbok, som ovanpå det inte kostade mer än 240 kr vilket är helt sjukt med tanke på att det var en ny, ganska tjock bok i nationalekonomi. Hade förväntat mig att behöva lägga ut mycket mer på litteratur eftersom jag läser fem kurser. Så jag tyckte jag hörde ett litet klirr i shopping och rese-kassan när jag gick ut från bokhandeln med terminens enda bok.

I veckan har jag även träffat min första svensk här i Seoul, han heter Filip och går faktiskt också på SU men inte på företagsekonomiska institutionen som mig. Vi läser en kurs här tillsammans. Det kändes lite ovant att prata svenska eftersom jag inte gjort det på en hel vecka. Ibland kommer vi på oss själva med att fortfarande prata engelska när alla andra redan gått. 

Alex från Tyskland och Filip från Sverige

Jag & Nadine från Tyskland

Mums... vietnamesisk mat på campus. 

Ikväll ska jag och några tjejkompisar ut på stan och äta middag. Sen blir det utbytesstudent-fest på någon klubb med extra bra studentpriser i baren. Jag tror att det är utbytesstudenter från olika universitet här i Seoul, kan nog bli rätt kul. 

Men vi kommer nog hem hyffsat tidigt för imorgon har vi "Membership Training" vilket innebär att vi kommer att åka iväg med våra faddergrupper för övernattning någonstans där vi kommer att leka lekar under dagen och grilla på kvällen. Och självklart kommer det bjudas på ALKOHOL, för det är verkligen viktigt att poängtera mest av allt här. Gärna med versaler, utropstecken eller smileys i släptåg. Den här besattheten av att alltid fokusera på detta i inbjudningarna från våra faddrar skrämmer nog iväg oss utbytesstudenter mer än det lockar oss. Det framkallar ju om inte annat en del skräck-scenarion om hur trevligt det kommer att vara inlåst med alla andra studenter i ett hus över helgen. Och det går faktiskt en del rykten.  En del  säger att det kan vara så att vi kommer få madrasser att sova på, utan lakan, täcke eller kudde. Eller ev. ingenstans att sova alls eftersom de inte räknar med att vi kommer vilja sova... Men, det kanske blir en jättetrevlig helg där man verkligen får lära känna de andra utbytesstudenterna och våra koreanska faddrar bättre. Det visar sig imorgon. Och man vill ju inte riskera att stanna hemma och behöva höra hur kul alla andra hade... 

That awkward moment... när man vet att alla andra undrar "Vad gör hon här?"

Jag tänkte att det kunde vara en bra idé att öva på att skriva akademiska uppsatser nu när jag kan välja vilka kurser jag vill. Det spelar ju inte så stor roll om man skriver på engelska eller svenska så jag anmälde mig hursomhelst till en engelsk skrivkurs. Jag insåg att det fanns en risk att nivån skulle vara ganska låg för mig, men tyckte inte det gjorde nånting om jag fick en kurs som var hyfsat enkel. Kursen hette trots allt "advanced english" och det är ju på universitetsnivå. 

När jag väl går in i klassrummet inser jag att jag är den enda utbytesstudenten, ett något oroväckande tecken. Och eftersom jag fortfarande är den absolut blondaste tjejen som jag sett under mina två veckor här på campus så kan man ju utan tvekan säga att jag sticker ut ganska rejält bland alla koreaner. Fler och fler koreaner kommer in, men ingen annan utbytesstudent. 

Till slut kommer läraren in, tittar på mig, tittar på klassen och tittar på mig igen. Så säger hon namnet på klassen och frågar om alla har hamnat rätt. 

Ja, det visade sig ganska snart att den här kursen inte var något för mig. Så jag lämnade ganska snabbt klassrummet och hoppade av kursen så fort jag kunde... 

Söndags-sightseeing

Myong-dong, ett av våra stopp under dagen. 

Jag och några tjejkompisar bestämde oss för att åka ut på stan och göra lite sightseeing i söndags. Vi började i Bukchon Hanok Village vilket är ett område med traditionella koreanska hus som kallas "hanok". 

En innergård till ett av husen

Efter detta stopp åkte vi vidare till Myeong-dong, ett stort shopping-område. Vi började med dumplings till lunch. Små degknyten med lök, kött och grönsaker i. 

Seoul gör sig verkligen förtjänt av sitt rykte som shoppingstad. Jag har aldrig sett så mycket shopping i hela mitt liv på ett och samma ställe! Och jag har bara sett en liten, liten del av Seoul. På bara några timmar har jag exempelvis säkert sett närmare hundra olika typer av ballerina-skor. Känns som om jag gjorde rätt val när jag inte tog med mig några! Här finns verkligen allt möjligt. Från de små marknadsstånden ute på gatorna till de större kedjorna ex. H&M och Forever21, men även en del andra butiker jag aldrig sett förut.

Även olika typer av street food är väldigt populärt. Det finns allt möjligt att köpa om man känner sig lite hungrig. Allt från sötsaker till mat. 

Levande reklampelare i supermariodräkt

Katten Gustav dansade brevid till koreansk pop-musik, tänk er vilket jobb! Kanske inte lika kul efter några timmar...

När vi kom hem var det dags för middag på en restaurang på campus. Det blev kimbab, den koreanska versionen av sushi. Men till skillnad från sushi gör man bara den här typen av rullar och det är olika grönsaksfyllningar, ofta blandat med någon typ av kött om jag förstod det rätt. Här åt vi bland annat fläsk och tonfisk. 

Man fick en jättegod soppa till, det får man till nästan alla koreanska måltider men just den här tyckte jag var extra god! Kanske var jag också extra hungrig eftersom det blev en lång dag!

Första lördagen i Seoul med shopping i Asiens största shoppingmall

Vi började lördagmorgonen här på Coex - Asiens största shoppingmall. 

Tjejerna som följde med

Efter Ceox åkte vi vidare till ett stort shoppingkomplex som skulle ha allt för hemmet. Tydligen använder inte koreaner stora handdukar som vi, utan mindre handdukar för hela kroppen när de duschat. Tror jag lyckades hitta ett strandbadlakan på barnavdelningen!


Tydligen ska koreaner heller inte behöver använda deoderant. MEN jag hittade deoderant till slut... puh. Det låter ju väldigt konstigt men jag har hört det från rätt många nu. Har i alla fall aldrig stött på någon korean som luktar svett än, så om de nu inte använder någon så verkar det ju inte behövas. Man kan ju bara tänka sig Stockholms tunnelbana om alla skulle sluta använda deo. Jag behöver nog inte säga så mycket mer... 

Här är jag varken kort eller lång bland alla koreaner och jag når till och med upp till handtaget i tunnelbanan. En lycklig upptäckt!

Det blev middag på kvällen med några utbytesstudenter från skolan. De två tyska killarna berättade att de äntligen hittat en egen lägenhet här i Seoul. De hade tydligen lyckats välja ett hotell som ur deras ögon verkade billigt och nära skolan när de bokade hemifrån men som visade sig vara ett "kärlekshotell" där par checkar in för någon/några timmar. De var ganska säkra på att receptionsten trodde de var gay. Och förmodligen alla som såg dem gå in/ut från gatan. 

Tradtionell koreansk grill mitt i bordet. Vi var nog inte lika rutinerade på grillningen som koreanerna  runt omkring. 

Till slut hamnade vi på en sportbar. Blev en ganska lugn kväll.