Första skoldagen och middag

Imorse var första skoldagen, vi hade en introduktion till en specialklass i företagsekonomi som är till för att skapa internationella relationer och nätverk där vi inriktar oss på koreansk industri och kultur. Vi kommer att ha gruppprojekt, presentationer och ett studiebesök på ett koreanskt företag etc. Vi hade egentligen bara en introduktion idag och fick lära känna varandra i gruppen lite bättre. Jag satt bredvid en koreansk tjej och en tjej från japan som jag träffade i förrgår när vi gick ut med utbytesstudenterna och faddrarna. Det är en väldigt internationell känsla speciellt med tanke på våra faddergrupper och den här specialkursen som jag nu kommer att ha varje fredag. Den japanska tjejen och den sydkoreanska följde med och åt lunch efteråt med mina andra vänner från Tyskland och Frankrike. Och det är kul att det är så blandat och det verkligen finns tillfällen att umgås med studenter från så många olika länder och kulturer.

På kvällen träffades vi med våra faddergrupper för att gå ut och äta tillsammans. Vi gick till en restaurang där man i vanlig ordning fick en hel del tillbehör runtomkring och fick se hur de sedan tillagade maten på en liten platta i mitten av bordet. Väldigt gott. 

Till maten fick vi en dryck som påminde lite om ginger-ale, samma dryck kunde man välja att ta efter maten fast som te istället. 

 

Efteråt gick vi till en bar tillsammans. Vi drack soju och öl, och en del tog kanske i lite väl mycket. Vad jag har fått berättat så är det många koreaner som har en lite speciell relation till alkohol då det är vanligt att man gärna häller i sig snabbt och mycket. Inte för att just våra faddrar gjorde det. Har inte stött på detta "fenomen" allt för mycket än men såg en affärsman på väg upp från tunelbanan vid klockan 11 som gick lutandes mot räcket för att kunna ta sig upp för trappan, självklart samtidigt som han pratade i sin smartphone. Skall tydligen inte vara en helt ovanlig syn. Och det är nog lätt att tro att det kanske är så det är för många i Sverige också, men från vad jag fått berättat från både koreaner och europeer verkar det här vara på en helt annan nivå. Många jag pratat med drar slutsatsen att det kan vara ett utlopp för all den press som man känner i samhället från skolan/universitetet och i yrkeslivet.