That awkward moment... när man vet att alla andra undrar "Vad gör hon här?"

Jag tänkte att det kunde vara en bra idé att öva på att skriva akademiska uppsatser nu när jag kan välja vilka kurser jag vill. Det spelar ju inte så stor roll om man skriver på engelska eller svenska så jag anmälde mig hursomhelst till en engelsk skrivkurs. Jag insåg att det fanns en risk att nivån skulle vara ganska låg för mig, men tyckte inte det gjorde nånting om jag fick en kurs som var hyfsat enkel. Kursen hette trots allt "advanced english" och det är ju på universitetsnivå. 

När jag väl går in i klassrummet inser jag att jag är den enda utbytesstudenten, ett något oroväckande tecken. Och eftersom jag fortfarande är den absolut blondaste tjejen som jag sett under mina två veckor här på campus så kan man ju utan tvekan säga att jag sticker ut ganska rejält bland alla koreaner. Fler och fler koreaner kommer in, men ingen annan utbytesstudent. 

Till slut kommer läraren in, tittar på mig, tittar på klassen och tittar på mig igen. Så säger hon namnet på klassen och frågar om alla har hamnat rätt. 

Ja, det visade sig ganska snart att den här kursen inte var något för mig. Så jag lämnade ganska snabbt klassrummet och hoppade av kursen så fort jag kunde...